En tydlig metod för att namnge synliga reglage konsekvent utan att göra en specifikationsetikett till en instruktion för användning utan stöd.
Använd modelldokumentationen som namngivningsauktoritet
En specifikationssida bör använda den term som finns i instruktionerna för den exakta produkten och versionen. En del som ser bekant ut bör inte byta namn bara för att knapp, skjutreglage, omkopplare, flik eller spak verkar mer intuitivt. Dessa ord kan antyda olika rörelser eller funktioner, så ett informellt utbyte kan skapa oklarhet. Om den ursprungliga dokumentationen använder ett etablerat namn bör det namnet förbli konsekvent i specifikationer, bildtexter, filter, jämförelsetabeller och supportinnehåll.
Koppla namnet till den fysiska delen
Den föredragna termen bör paras ihop med en märkt bild eller ett diagram som visar delens placering. Då kan läsarna koppla det skrivna namnet till rätt fysiska komponent utan att enbart förlita sig på utseendet. När ett förtydligande behövs kan du lägga till en kort neutral beskrivning, till exempel dess placering eller synliga form, men låt den dokumenterade termen vara primär. En placeringsnotering kan exempelvis skilja två reglage åt utan att hitta på ett andra funktionellt namn.
Skilj identifiering från instruktioner
En komponentetikett talar om för läsaren vilken del som avses; den fastställer inte hur, när eller om delen ska användas. Rörelseriktning, produktens nödvändiga tillstånd, ordningsföljd, begränsningar och varningar hör hemma i de motsvarande instruktionerna. En specifikationssida bör inte dra sådana slutsatser från fotografier eller från reglagets form.
Innan du publicerar ett modellspecifikt namn ska du bekräfta tre saker tillsammans: den ursprungliga terminologin, en märkt vy av samma produktversion och de motsvarande instruktionerna. Om materialet inte stämmer överens ska du bevara osäkerheten i stället för att växla mellan flera namn. Det skapar ett stabilt ordförråd och undviker en användningsguide utan stöd.


