En användbar dokumentation av ett fallprov måste ange vad som testades, hur det släpptes och vad som kontrollerades före och efter händelsen.
Identifiera provobjektet
Ett påstående om ett fallprov måste först tydligt kopplas till den testade produkten. Dokumentationen bör ange modell eller konfiguration, relevant produktionsparti, antal prover och varje provs skick före testningen. Den måste också ange om artikeln var oförpackad, låg i detaljhandelsförpackning eller befann sig i en transportbehållare, eftersom dessa tillstånd besvarar olika frågor. Tillbehör, innehåll, förslutningar eller skyddskomponenter som påverkade uppställningen bör identifieras.
Beskriv fallförhållandena
Rapporten bör ange fallhöjden eller annan definierad belastningsnivå, riktningen för varje fall, den yta som träffades samt antal och ordningsföljd för fallen. Den bör också förklara hur provet släpptes och om det träffade en kant, ett hörn, en sida eller något annat angivet område. Utan dessa förhållanden kan betraktare inte jämföra händelsen med ett annat test eller avgöra vad resultatet faktiskt omfattar.
Rapportera mer än utseendet
Ett användbart resultat anger acceptanskriterierna och dokumenterar observationer både före och efter testningen. Visuell inspektion kan visa sprickor, separation, deformation eller förpackningsskador, men utseendet i sig kan inte fastställa att funktionen förblev oförändrad. När det är relevant bör dokumentationen innehålla dimensions-, anslutnings-, rörelse- eller funktionskontroller som definierats i förväg.
En enskild video som inte visar några uppenbara skador är därför endast bevis på det som kan ses i den inspelade händelsen. Om proverna representerar ett produktionsparti är urvalsmetoden också viktig. NIST Engineering Statistics Handbook förklarar att acceptansprovning stöder ett beslut om huruvida ett parti sannolikt är godtagbart; den beskriver inte varje enhets fullständiga kvalitet.